Hägglund och kultureliten - frihet och förbud...

Den senaste tidens kulturdebatt är mycket intressant. Hägglund har startat en debatt som vi saknat i Sverige. Debatten har nu kommit att handla om frihet och förbud. När jag såg KD:s nye chefsideolog, Henrik Erenberg, i Magasinet på Axess häromveckan blev jag förvånad. Så mycket nonsens som han sa på tre minuter hör man sällan. Reträtt kändes det som. Han flyttade fokus från kullturkritik till frihet. De andra i studion hoppan nästan till. Man hade konstaterat att detta kanske var ett vinnande spår för KD lite tidigare i programmet. Sedan kommer chefsideologens reträtt. Självklart blev de förvånade. Självklart frågade de sig själva och den nye chefsideologen hur KD:s kulturkritik och välkända motstånd mot allehanda ting hängde ihop med kravet på mer frihet. Chefsideologen hade egentligen inga svar. Han svamlade något om att Hägglund hade talat om behovet av mer frihet i sitt installationstal och att det var dit man ville tillbaka. Det han försökte få sagt var väl att KD hamnat lite snett någonstans mellan installationstalet och den numera så kända DN-artikeln...

Jag har funderat på vad det var jag förväntade mig att få höra och vad chefsideologen borde ha sagt. Märkligt nog var det en KD-kritisk artikel av Eric Erfors som fick mig att förstå KD:s retoriska (och politiska?) problem i den så viktiga kulturdebatten.

Göran Hägglund har ju självklart sin utgångspunkt i den kristna människosynen. Enligt denna är människan född med fri vilja, att välja det som är gott eller det som är ont. Eftersom människan också, enligt kristdemokratisk filosofi, är ofullkomlig (dvs inte perfekt) väljer hon även det som ont emellanåt. Ytterligare en beståndsdel i den kristna människosynen är att människa är också ålagd ett ansvar för sitt eget liv, för andra människor och för skapelsen, förvaltarskap kallas det traditionellt i kristdemokratisk litteratur. Detta ansvar kräver också att man har makten att ta ansvaret. Ingen människa får alltså beröva andra människor möjligheten till personligt ansvar och förvaltarskap. IRL leder oss till att slaveri och livegenskap, människohandel etc inte är acceptabelt utifrån kristen människosyn.

Frihet är alltså - utifrån den kristna idétraditionen, den kristna människosynen och naturrätten - att ha makten över sitt eget liv och att ha möjlighet utöva sitt förvaltarskap. Kristdemokratisk filosofi talar också om vikten av stöd från det omgivande samhället så att alla människor ska kunna ha makten över sitt eget liv och att ha möjlighet att utöva sitt förvaltarskap – därav har kristdemokratiska filosofer dragit slutsatsen att människor till exempel har rätt till ett arbete, denna rätt är alltså en del av det kristdemokratiska frihetsbegreppet – om vi nu kan tala om ett sådant. Om rätten till larbete är en frihet enligt kristen människosyn så börjar ni ana vart jag vill komma? Att frihet inte är detsamma som frihet från förbud.

Många idag skulle nog på frågan vad frihet är för något svara nåt i stil med att frihet är att man får göra vad man vill så länge man inte skadar någon annan? Om man accepterar denna definition av frihet så kan frihet absolut inte användas för att bekriva en politik som grundar sig på naturrätten, kristna värden, kristen människosyn etc. Definitionen är nämligen relativistisk. Definitionen bortser från att du faktiskt kan bryta mot viktiga universella värden utan att skada någon annan människa. Ett exempel är till exempel att ta sitt eget liv, eller på annat vis skada sig själv. Eftersom mänskligt liv är ett absolut värde enligt naturrätten så är det brott mot naturrätten om man tar sitt eget liv, eller på annat vis skadar sig själv. Och de flesta av oss blir ju faktiskt upprörda och ledsna här vi hör om självmord, självmordsförsök och självskadebeteende. Det borde vi inte bli, om den frihet som definieras ovan harmoniserade med naturrätten.

Frihet är alltså utifrån den kristna människosynen ett ganska komplicerat begrepp. Frihet egentligen inget viktigt begrpp i kristdemokratisk literatur. Frihet är en främmande fågel i den kristdemokratiska världen. Frihet som begrepp hör snarare ihop med liberalismen. Kristdemokrater talar hellre om rättigheter, där rätten till liv är absolut grunläggande. Hägglund och chefsideologen har alltså gjort ett grundläggande fel när de så starkt fokuserat på ordet frihet i debatten. När de talar om frihet gör de det utifrån kristen människosyn, men eftersom debattmotståndarna inte ens vet vad kristen människosyn är så talar de förbi varandra. Missförstånden blir många. När förre s-partisekreteraren från Norrköping hörde chefideologens tal om frihet i Axess blev hans reaktion omedelbar: Men KD är ju ett förbudsparti! Chefideologen värjde sig istället för att ta fajten. Började prata nonsens. Och visst, KD har själva ställt till det för sig. När LO-Ella ropade på snusförbud i EU-valskampanjen blev det ett förbud i raden och jämfördes med förbud mot homoäktenskap. Förbud som förbud? För någon med liberal grundinställning är det svårt att se skillnaden.

Det chefsideologen borde sagt till partisekreteraren var att KD inte är något förbudsparti, att KD:s politik handlar om rättigheter. KD värnar rätten för man och kvinna att gifta sig, det är ej ett förbud. KD värnar barn rätt till en pappa och en mamma, det är ej ett förbud. KD värnar ofödda barn rätt till liv, det är ej ett förbud. Mycket som ser ut som förbud i en liberals ögon är egentligen värnadet av rättigheter.

I kulturdebatten handlar det inte om att förbjuda kultureliten att utöva sin kultur. Det handlar om att värna verklighetens folks rättighet att slippa utsättas för extremism av olika slag. Det "offentliga rummet" och det "offentliga samtalet" är till för alla. Varken kulturella eller kommersiella inslag får stänga människor ute från det "offentliga rummet" och det "offentliga samtalet". Det handlar inte om frihet, det handlar om en viktig rättighet. Det kan också handla om rättigheten att de pengar vi av vårt arbete avsätter till det gemensamma bästa, det som i vardagligt tal kallas skatt, används till gemensamma nyttigheter och att värna grundläggande värden. Skatt ska inte användas till kulturporr!

Erfors' artikel är en väckarklocka för Hägglund, här krävs förtydligande. Erfors' skriver inte bara en retorisk artikel. Erfors kopplar så som han gör. Jag tror att många kopplar precis som han. Att snusförbudet kopplas ihop med homoäktenskap, oföddas rätt till liv etc - som inte alls har med förbud att göra - är inte konstigt. KD måste dels förklara att det som ofta framställs som förbud istället handlar om att värna viktiga rättigheter. Dels måste man rensa ut förbud som inte går att koppla tydligt till rättigheter utifrån grundläggande värden, som snusförbudet t ex. Att värna livet, familjen, barns rätt till en pappa och en mamma, människors rätt att slippa se vulgär konst och marknadsföring i det "offentliga rummet", att slippa extremism i det "offentliga samtalet" och det "offentliga rummet" - det är en mänsklig rättighet. Det är att värna trygghet, stabilitet, omsorg och omtanke. Det är inte förbud på samma nivå som Ellas snusförbud. KD kan bli tydligare...